Min Livs resa på en A.4


2007 Var det händelserika året då den nya energin blev visuellt synlig för mig.  Jag fick Nåden genom den livslånga vägen. Att genom mina Andliga följeslagare och Mästare, som guidat mig fram till att

utveckla dessa förmågor och tekniker för att jag skulle kunna ta emot,

(eller kanaliserat ned,) utvärdera och utföra denna behandlingsform. Den som vi idag kallar QiBalance.

En av de många kvatmedicinska behandlingformer som idag existerar.

Jag är innerligt tacksam för den långa vägen som ändå skyndsamt fört mig framåt

till vår kvantfysiska tidsålder och jag är evigt tacksam för alla klienter och kunder

som hjälpt mig på vägen att få växa som terapeut. 


Alla klienter som varit generösa att ge mig den feedback och respons, så att jag

kunnat utvärdera alla fantastiska bestående resultat genom åren. Och sist men inte minst, att jag fick förmågan att initiera och  certifiera andra till att använda QiBalance. Det är ju inte en behandlingsform som "ramlat ner i skallen på mig"! Den har kunnat komma till genom tidens egen utveckling här på jorden.

Genom att vår planet blivit allt mer högfrekvent, liksom kvantfysiken, som heller inte riktigt går att förklara. Och genom att våra forskare och proffesorer, kunnat bli mer förståeligt och mer synbar genom medvetenheten.

För att börja från början- NÅDEN


1961


döptes jag till Ann, vilket betyder Nåd.


Jo, jag har både fått nåden och även upplevt att livet inte alltid varit nådigt!

Men jag har lärt mig att vända allt negativt till att se de läror och lärare som livet visat för mig.

Jag fick en gåva att förvalta som klärvoajant och medial. Vid fem års ålder började energier att intressera mig med alla de drömmar jag hade om nätterna som jag någonstans långt där inne kunde ana någon form av förståelse kring det. Men jag fick aldrig svar på mina frågor.

Det enda jag förstod och som var uppenbart, var obalans och balans!


Ofta drömde jag


om hur blixtrande energier behövde kommunisera med varandra. Allt för att skapa fred. Inom oss människor,

utanför oss och omkring oss. Jag levde i naturen och naturen var mitt hem. Där fann jag lärdomar

och den visade mig total balans mellan allt levande. Att allt hade energi och genererade energi.

Att den talade till oss människor. De enda jag kände mig hemma med liksom minnena från många

tidigare liv som native american, mexican, egytisk, irländsk, ryss, och från många andra nationer.

Gåvan bar även med sig att jag blev HSP. (Highly Sensitive Personality)

Jag målade allt jag kom över med turkos och den starka rosa färg som heter cyklamen.

Det var som att hela mitt väsen åt av färgerna.





1969


Jag såg mina tre mästare dagligen.


De var så verkliga att jag till och med bad min pappa

om att komma med till ett ställe där jag alltid fastnade på vägen till skolan,

för att "prata" med dom. Naturligtvis var de inte där då, och naturligtvis förstod

inte min pappa vad jag ville visa. :-)

Jag utvecklade tidigt auraseende, telepatisk förmåga, healing, fick varsel och

dödsvarsel.

Jag såg borttappade saker och såg andevärlden och andra dimentioner redan vid nio års ålder. Det här var naturligtvis rätt besvärligt att leva med. Och rätt ensamt.  Framförallt alla dödsvarsel. Det värsta var varslet när min morfar skulle gå bort. Och att inte bli betrodd. Och att inte kunna hjälpa honom. Jag trodde flera år att jag bar skuld till alla som dog, eftersom alla jag såg dö, faktiskt dog. Men med åren insåg jag även att det var en läraktig väg att vandra.

Jag lärde mig tillit till mig själv när ingen annan trodde mig och jag utvecklade tidigt en relation med mina Guider och vägledare.


Min morfar visade sig ofta och senare efter mina trettio år, även två av mina bästa andliga vänner som tidigt gick över. De lärde mig mer om döden än vad som står i några böcker. En stor visdom som de gav mig!

Det blev till slut så att jag nästan gömde min healingförmåga och mediala förmåga. Men kände även ett sådant stort kall att jag inte kunde vända min andliga värld ryggen.


1999 

Utbildade mig


På Axelssons Gymnastiska Institut och öppnade min första mottagningspraktik som dip. cert massageterapeut. Där började den verkliga utvecklingen i helandet efter några år av vidareutbildningar inom fysiologi och medicin. De närmsta åren föreföll till att jag började regregera spontant. Det blev många tidigare liv jag fick färdas in i och ut ur med allt med informativ kunskap på vägen. Då kom hypnoterapin in i mitt liv och att utföra regressioner. Den röda vägen blev allt mer tydlig för mig då shamanismen stog för dörren och ruskade om mig på riktig och ställde mig upp och ner. Jag fick omvärdera hela mitt liv. Den renodlades först efter att jag haft flertalet många lärare på vägen. Mina tre mästare instruerade mig i att se mängder. Meridianer blev plötsligt synliga för mina ögon som blå linjer på mina klienter och mästarna "slog" mig på fingrarna varje gång jag ville läsa mig till vad andra hade skrivit om det jag stod i lära i.

Vad andra hade skrivit, skulle inte få mig till att utvecklas vidare förstod jag genom deras tydliga sätt att avråda mig. Familjekonstellationer, Svetthyddor, Trumeditationer, trumresor och shamansk healing blev min vardag. Där stod plötsligt nyckelorden som lysande dioder i mitt system. Mod, Övervinna alla rädslor, Tillit, Rannsakan, Icke dömande, Vara sann i mig själv, Att verkligen se mitt ego, Överlämnandet, Balans, Nåden...

Att tjäna och att hjälpa. Samt att allt börjar med frågor. Sedan kom humorn. Humor är allvarligt! :-) Och det var just shamanismen som allting kom ur. Där började ansvaret. Att dra ut stagnerad energi och att aldrig någonsin tro att jag vet vad en annan människa kan behöva. Att aldrig någonsin styra, utan att i den Gudomliga nåden, tjäna, så att jag låter mig vägledas genom de som bättre kan se, veta och ge möjlighet till att en läkning skall kunna komma att äga rum. Att följa!


2003

Jag, som så många andra,


kom i kontakt med Anette Carlström som kom med upplysningen till Sverige, och jag fick flertalet dikschor. Hon talade också om nåden!

Jag hade även fått en större mängd initieringar under dessa år. Bokstaven Q förföljde mig på ett positivt sätt. Både innan och efter namnet Qiwaana, som jag började singera mina alster med, liksom att jag hade fötts in i konstellationen av Galactic Electric Blue Mirror. Jag började förstå mig själv och mitt livs syfte allt mer.

2004 

Venustransiten


kom och därefter hamnade jag i ett upplyst tillstånd där jag själv gav dikshor och befann mig i detta varande i ett helt år. Av alla upplevelser jag haft är nog denna tid den mest förunderliga och mest händelserika. Jag var så fullmomligt tillfreds och tillfredställd med allt varje dag. Allt var här och nu. Jag blev inte påverkad av tid och rum. Allt var lika vackert var jag än befann mig och jag såg mina tankar innan de kom. Jag såg liksom allt samtidigt. Som att befinna sig i ytterligare sinnen, som vi idag vet existerar i den femte dimensionen. Jag befann mig där, ingen verkade förstå, men det gjorde mig heller inget. Dagligen fick jag energi-påslag som om det vore volt i kroppen, och jag kunde inte röra på mig under tiden som varade i cirka tjugo minuter. Lika så blev det för många av mina klienter. Det var både magiskt och uppslukande. Som ett varande och ickevarande samtidigt. Jag gav mig fullständigt hän till det som hände, där allt fick plats. Som en extatsik upplevelse, i ett här och nu samtidigt. Det blev en ren upplevelse där inget var separerat från mig. Det blev en del av mig. Livet blir gudomligt när allt får lov att vara precis som det är. När inga tankar eller andras åsikter kan störa. Allt är okej. Men ändå kunna sätta gränser och att vara stark i sitt jag. Det var verkligen magi! Allt togs in och upplevdes genom de fem sinnena och hela tiden fanns friden där. Med detta året frågade jag även min älskade farmor om jag fick bära hennes namn. Hon var verkligen en upplyst kvinna som använde alla sina sinnen, och levde i nuet. Därmed hette jag Annie, med hennes glädje. Jag arbetade detta året helt dedikerat med att utveckla och förfina min kvinnliga sida.

2004/5

Räddad från katastof


Jag och mina barn skulle på en Thailandsresa över jul och nyår. Men mina Mästare knuffade mig så jag slungades bakåt med en stor kraft då jag skulle boka vår resa. Jag förstod inte varför. Jag ifrågasatte inte heller. Jag accepterade varningen och bokade en resa till Egypten i stället. En morgon när jag gick ensam ner mot stranden, slungades jag plötsligt in i ett transliknande och chockerande tillstånd. Jag fattade inte själv vad som hände. Det dånade fruktansvärt i mina öron, som att enorma stora mängder grått vatten brusade över mig. Jag såg palmer som låg som plockepinn i vattenmassorna och kände en skräck som inte går att förklara. Jag hörde människors skrik och kände andras panik. Lika plötsligt som jag farit in i upplevelsen, lika snabbt kom jag ur den. Och där stod jag, i Egyptens lugna morgon, i en tystnad, i vardagen bredvid en husvägg och fattade absolut ingenting! Vad hade hänt? Jag upptäckte att jag tappat min väska och böjde mig ner för att ta upp den, då det föreföll mig att jag var alldeles våt i ansiktet av tårar. Ett ungt par kom emot mig upp för den låga och långa trappan som vätte från stranden. Jag torkade bort tårarna, med den stora frågan inom mig varför ansiktet var fyllt av tårar, när jag inte ens gråtit. La på ett brett leende och hälsade god morgon till det unga paret och gick vidare ner mot stranden. Jag glömde snart vad som hade hänt, då en egyptisk man försökte få mig att hyra solstol och handduk, och jag envetet men vänligt försökte få honom att föstå att jag inget ville ha av honom.

Tre dagar senare stod det klart för mig att en Tsunami hade inträffat samma samma dag, som jag

hade hamnat i det oförklarliga dramat. Det var ju fruktansvärt!

Tiden efter att jag kommit hem hände ännu mer oförklarliga saker, händelser och kraftfulla

sjukdomar. Den ena katastrofala situationen efter den andra. En omfattande brand, jag fick lägga ner mitt företag och ekonomin gick helt i stöpet. Så här efteråt, förstår jag att min aura helt gick sönder, eller att det närmare kan förklaras som så att vid ett upplyst tillstånd, så är just auran upplöst!

Och den energi, det ljus, som närde mig, helt försvann då jag upplevde Tsunamin

inom mig, trots alla tusen mil ifrån. Och att när jag inte hade någon skyddande aura, då upplevde hela världen genom och i mig, blev jag naturligtvis ännu trasigare vart efter tiden led,

och jag drog ännu mer katastrofala situationer till mig. Lika attraherar lika!

2006

Mina mästare


Eller mina guider visade på att jag skulle lägga mig ner för ytterligare en inre resa.

Jag fick besöka ett av mina tidigare liv, och lämna ifrån mig fibromyalgin som jag haft i så många år och verkligen led av. Jag vägleddes till ett liv, där jag dött av lungödem och lidit av reumatisk värk. Min själ hade inte förstått att den inte behövde bära värken längre. Jag fick samtidigt besöka ett liv där jag haft stor kunskap som medicinkvinna, och hämta hem all den kunskapen, som ju nu kunde rymma det rum som förut varit fylld av smärta.

En mycket spännande resa som gav resultat. Några år senare skulle jag vara helt fri från värk.



2007

Var det händelserika året


då en ny energi blev visuellt synlig för mig. En morgon innan jobbet, visades två pelare på min vardagsrumsvägg. Jag satt i soffan och studerade en stund, innan jag reste mig och gick fram för att känna på dom. Det här var ytterst märkligt. Jag kände mig som ett litet oförsåndigt barn, som studerade något klart visuellt på min vägg. En rosa och en turkos pelare. Jag tittade ut genom fönstret och konstaterade att solen inte på något sätt kunde ge reflekterade ljus från mina kristaller som hängde där. Det var molnigt ute och ingenting hände när jag rörde vid kristallerna. Pelarna var kvar på väggen. Jag gick fram till väggen igen, och rörde vid det som jag trodde bara var visuellt. De försvann inte för det, men däremot både hörde jag och kände en energi vid sidan om mig med en änglakörsång som var så vacker. Och tillsammans med den rysning jag fick i hela kroppen av något så vackert och välbehagligt Gudomligt kände jag en vördnad så stor att jag inte ifrågasatte längre vad det var jag nyss upptäckt. Innan den första kunden hade anlänt, när jag väl kommit till jobbet, kände jag mig manad av mästarna att sätta mig ner för en snabb meditation. Direkt visades de två pelarna framför mig igen. Den rosa pelaren lite bakom den turkosa pelaren, och de var stora, som från golv till tak framför mig en bit bort. Så ryckes jag till av en mörk och extremt stark och bestämd stämma i mitt högra öra. Det lät som flera röster i en och samma röst. - "Du ska samarbeta med oss nu"! Jag förstod inte hur snabbt och djupt jag hamnat i det meditativa stadiet, förrän jag väcktes ur den med ett väldigt ryck! Det här var ännu märkligare! Jag kunde inte riktigt tro på det jag nyss upplevt, men ändå, det var så starkt, så vördnadsfullt, så kraftfullt och verkligt, att jag ändå inte kunde förringa det jag nyss varit med om.


Efter den händelsen, började en annorlunda behandling att ta form, med att jag allt oftare och starkare gick i trance. Jag drogs allt mer åt att sitta vid mina klienters huvud och höll händerna antigen på vissa punkter över ansikte, nacke och huvud. Det gick lättare att "se" och lättare att dra ut det som mina klienter bar på. Allt verkade gå igenom mig på ett helt anorlunda sätt än då jag arbetade med shamansk healing. Jag som alltid arbetat med jordelementet och att förankra mina klienter, så gick allt av bara farten utan de tidigare tekniker jag arbetat med. Det var till slut som att allt vart efter utvecklades till förfining av allt jag hade lärt mig under åren. Och att allt gick orehört snabbt, mer effektivt och dessutom verkade mina klienter inte behöva komma tillbaka längre! De blev av med sina krämpor och det verkade vara beständigt! Alla blev plötsligt så mycket bättre snabbare och i ännu snabbare takt utvecklades och förfinades behandlingsformen ännu mer.


2009 

Bjuden till Mexiko.

Jag trodde jag skulle få en välbehövlig semester! Men om inte annat så blev den ännu märkligare. Det var ingen turiststad jag hade hamnat i. Jag hamnade rätt in i en stad nästan hämtad från en annan tid. Inga affärer och på tok för hett för att sola. Dessutom solades det inte där. Alla gick med sombreros och gömde sig på allehanda små hak där det serverades äkta mexikansk snabbmat! Men efter ett par dagar upptäckte jag en enorm marknad på säkert fler hektar. Det var så stort att jag gick vilse där inne och snart kände folket igen den långa och tämligen ljushyltade kvinnan som snurrade runt från stånd till stånd utan att köpa något. Faktum var att jag inte hade några fickpengar att tala om, så att jag kunde köpa något utan att först reka ordentligt. Snart var det en man som började prata spanska med mig. Han undrade vart Sverige låg, så jag berättat vart jag kom ifrån, då han fortsatte att fråga om jag varit någon annan stans i Mexiko. Jag skulle gärna ha besökt Teotihuacán.


-Platsen där människan blir Gud. Sökare av den toltekiska vägen till frihet och glädje går i en rutuell procession längs huvudgatan i Teotihuacán under vilken de förflyttas bortom fruktan in i ett nytt, kraftfullt tillstånd.


Jag hade blivit inbjuden samma år som energierna hade blivit synlig för mig av en Mexikansk medicinkvinna som var på besök i Sverige. Att få den äran att bo hos henne bara ett stenkast från pyramiden och ormens dal. Och att få göra alla de cermoniella riterna och reningsbaden hon talade om att jag skulle få göra var den mest önskvärda drömmen för mig och en stor ära att få bli erbjuden. Men den resan fick jag aldrig pengar till att göra. Dessutom var barnen ännu för små. Och sedan glömnde jag av den, av allt som hände. Nu var jag så nära, och ändå så långt bort. Jag hade inga pengar att flyga dit för. Den Mexikanska mannen fortsatte att prata på. Så tystnade han för ett ögonblick, och sa sedan: Jag har sett "såna ögon" som du har förr! Du är en "Shamana medica" ( shamansk läkekvinna) Jag bara tittade på honom. Han skrattade stort och upprepade vad han nyss sagt, men nu med en triumf i rösten. Jag tackade snart för mig med ett "no, no, señor, och pilade iväg.

Mot eftermiddagen knackade en äldre kvinna mig på axeln. På spanska frågade hon om jag kunde hjälpa henne. Ja visst. med vaddå undrade jag. Hon förklarade att hon hade sådana besvär med värmen och klimakteriet. Jag såg forskande på henne, och  sa sedan några hjälpsamma ord om att hon skulle blunda på stående fot, och föreställa sig att hon hade fötterna i ett isbad och en ispåse på huvudet. Hon lös upp. Gjorde som jag sa, och sa att det gick över!  Och så var det inte mer med det! Jag skämdes nästan över den fattiga hjälpen jag gav henne. Men dagen efter var där en kvinna till som frågade om hjälp. Nu började jag ana oråd! Men jag ville vara hjälpsam till detta fattiga folk som jag kände mig förbunden med. Hon visade mig in mellan skynken och skrymslen till en plats där de hade ställt en solstol och ett litet bord. Där stod en kopp kaffe till mig redan och hon visade den unga pojken som väntade på mig att sätta sig i stolen. Så gav jag honom det jag fortfarande kallade shamansk healing. Fast omvänt, jag drog ut allt utan att ge någonting. Jag lät allt gå genom mig och jag berättade hur han kände sig. Snart hade jag ännu en person i stolen och snart hade jag en lunch serverad bredvid mig på det lilla bordet.


Nästa dag jag kom till marknaden, blev jag mottagen direkt och tillbakavisad till platsen där jag gett behandlingarna dagen innan. Det var kö! Det slutade med att jag varje dag, i hela den veckan som var kvar av

de tio dagar jag var där, gav QiBalance utan att förstå vad jag egentiligen arbetade med. Jag visste att det var starkare och annorlunda, men vad skulle jag kalla det för. Det var ju det jag gjorde, shamanskt helande!

Jag fick många nya vackra mexikanska vänner som över en natt!

Näst sista dagen sa jag bestämt ifrån. Jag skulle spendera tid alldeles för mig själv och köpa mig det jag ville ha med mig hem. Sista dagen hann jag inte mer än att komma till marknaden förrän tre av de nya äldre kvinnliga mexikanska vännerna kom emot mig med en massa påsar i händerna. Det var presenter till mig sa dom.

Jag öppnade påsarna och tittade ner i dom. Där låg mängder av en massa saker och smycken jag redan tittat på och önskade mig ha! Men....allt var i rosa och turkos färg!

Jag skrattade högt! Där fanns tio shotglas, som jag ville ha, men alla i rosa och turkos. Schalar, örhängen, armband, blusar....allt i rosa och turkos! Nu är ju dessa färger lite av Mexikos nationalfärger, men de hade allt en hel del i andra färger.

Nu var där de mest fantastiska gåvorna till mig i rosa och turkos! Precis som energi pelarna mina mästare visat mig. När jag kommit hem kom en ökning av antalet kunder. De praktiskt taget strömmade till mig. Var ifrån de kom, vet jag inte. De bara fann mig! Jag jobbade på dagligen, men snart kände jag att det måste bli en ändring. Det gjorde allt för ont, ja det var rent smärtsamt i mitt hjärta när alla kunders ångest och sorg gick genom min kropp. Min mage började krasha och till slut bad jag om vila. Jag orkade verkligen inte fortsätta om det skulle göra så här ont! Min kropp orkade inte!

2010

Nåden

Nu verkade det som att nåden var framme igen, om jag uttrycker mig som så! Det var som att mina mästare helt sonika lyfte mig från Göteborg till Uddevalla, där jag öppnade hen hel getfarm från ingenting! Det slutade med att mannen som jag öppnade och samarbetade med, och jag, hade startat Sveriges första mjölkande getgård för getmejeri för konsument.  Därmed blev mejeriet, det första Getmjölksmejeri som sålde getmjölk ut mot konsument till Ica och Coop i Sverige! Det var stort!


Vi blev helt egenförörjande på vår egen näring med stuguthyrning, kött och skinnförsäljning och hade gården som pedagogisk resurs för barn och ungdom. En förlängning till klassrummet för skolorna genom Jordbruksverket. När musten var helt utsugen ur oss båda efter drygt tre år bröt jag benet och gården gick under. Vi var verkligen helt urlakade. Bara mjölkningen tog åtta timmar om dagen. Och dagarna blev långa från 06.00 till 23.00 varje dag utan vila eller semester. Men det var en mycket vackert arbete där hjärtat var med i varje sekund. I varje ögonblick. Det var som att jag gjorde det min själ redan visste från annat liv.

2013


Från allt till inget.


Lika snabbt som jag kommit dit och skapat allt från ingenting, lika snabbt kom jag tillbaka till Göteborg och min gamla lägenhet för att

åter igen göra mig hemmastad och en ny  hemsida.

Att starta shamanska utbildningskurser som genast blev fyllda och ge healingsessioner.


Jag gick i trance som om jag inte hade gjort något uppehåll. Eller, naturligtvis var det just på grund av uppehålet som allting hade förfinats genom att jag även blivit helt förankrad i mig själv.


Något som livet som bonde verkligen hjälpte mig med att bli.

Den Amerikanska grundaren Gary Doglas till behandlingsmetoden Access Bars Consiousness kom i min väg.

Jag utbildade mig i tekniken som befriar oss från polariteter och gränslöst varande i medveten närvaro, och jag utbildade mig även för Jörgen Tranberg till kvantfysisk mentor. Access Bars verkade inte vara något nytt när jag väl satt på utbildningen.

Jag var stolt och tacksam varje dag.

Det här var kanske den tuffaste delen av hela min resa, fast på ett

fysiskt sätt. Men jag stärkte upp min fysiska kropp samtidigt.

Den fick balans. Jag levde helt i ett celebat kändes det som.

Samtidigt som där fanns djur och människor hela tiden.

Jag fick öva på simultankapaciteten maximalt, samtidigt som jag blev

tvingad till att vara i nuet. Att släppa all kontroll, samtidigt hade jag

koll på allt genom mitt system som levande väsen.

Jag fick lära mig att tänka i bakterier samtidigt som jag hade min

förståelse för energiarbete. Men nu på ytterligare plan.

Noggrannheten och kärleken i allt jag gjorde.


Och helt utlämnad åt väder, årstid, sjukdomar, födslar, hälsa och att överleva. En mycket vacker,  lärorik, kärleksfull, ögonöppnande tid i samarbete med naturen och allt levande. Jag är i allra högsta grad så evinnerligt tacksam för denna tid. In Lakesh! - vi är alla ett!

Allt skedde makalöst finsmakat i en så hög intelligent och högfrekvent form, att det nu skedde mirakulösa resultat av alla behandlingar jag gav. Jag hade vid den här tiden även börjat sätta mina fötter mot mina klienters fötter och sett en av mina mästare arbeta vid klienternas huvud. Fortfarande satt jag ofta själv vid huvudet, och då såg jag henne vid klienternas fötter. Hon var som en transparant rosa och turkos skiftande vacker kvinnlig högrest gestalt som jag enbart kunde förnimma energin av.

Året kom även med sommarsolståndet, och just den dagen satt jag nu och höll de två pelarna i händerna under en lång meditation. De två energi-pelarna i rosa och turkos, som långsamt hade kommit allt närmare under årens lopp. Jag satt som fastnaglad och blev som en portal. Något som förde med sig något helt nytt! Dessutom kom en man in i bilden. Han friade och jag sa ja. Vi hann inte mer än gifta oss så brakade helvetet lös.


2014


Inget är som det ser ut att vara.


Det slutade med skilsmässa och att jag gjorde en AuraTransformation för att överleva de fruktansvärda energierna jag inte kunde förmå mig att hålla mig ifrån. Jag var verkligen helt naken, som hudlös efter tragedin att bli så sviken. Ett medberoende gjorde sig påmind. Både hörd och sedd. Och som ett under blev jag bjuden på en vecka till Nämndemansgården nere i Skåne. Jag fick Nåden åter igen!


Ett år senare kände jag mig som expert på medberoendeproblematiken, dysfunktionella situationer och missbrukande människor. Och det viktigaste av allt. Att medberoende inte nödvändigtvis alls behöver ha något med missbruk av alkohol eller droger att göra.

Fingersättningarna hade jag redan sedan flera år blivit instruerad till av mina mästare, även om det låg en mycket mer sofistikerad och utforskad strategi i de 32 punkter som vår hjärna svarar an på genom sensoriska nervtrådar.


Men lite var där som var välkommet nytt. Nu satte allt ny fart!En riktig raketfart! Och jag gick även utbildning till kvantfysisk mentor hos Jörgen Tranberg. Vad jag kunde förstå nu, var att alla mina kunskaper liksom togs upp av mina mästare och finjusterades. Sedan användes de på ett externt sätt i energiarbetet för mina klienter, och deras pålagringar, toxiska ämnen, minnesceller, blodsminnen, ja allt som störde och var orsak till deras problematik gick rakt igenom mig genom olika sätt.


Jag fick hjälp av mina mästare att på ett ytterst raffinerat sätt frigöra energin som jag "sugit" upp från klienterna. Och togs omhand av mästarna.

2015 


Kände jag mig stark igen.


Jag bodde ensam med min hund och katt uppe på ett berg, där korparna flög ovanför mitt huvud dagligen. I AuraTransformationen kunde jag till en början "få vara ifred" och situationen fick mig till att verkligen vilja ta ansvar för hela mig och bli helt självständig med att äntligen ta mitt körkort och köpte mig en bil. Men snart började allt gå utför igen.


AuraTransformationen hade lagt en bubbla runt mig som inte alls verkade fungera så värst länge!

Jag betalade en större summa för alla de balanseringar, som uppmanades att göras i väntan på att

kristalliseringen av auran skulle ske. Det ville sig inte alls! Jag kunde inte vistas med de människor

och på de platser längre, som jag tidigare gjort. Jag kunde heller inte ta emot healing eller andra

energi-behandlingar. Jag blev allt mer isolerad med den nya auran.

Det här var inte att vara fri, kände jag! Det omtalades att våra guider inte existerade annat än i vår fantasi. Det stämde inte heller. Jag såg mina mästare stå utanför min aura, och de kunde inte få kontakt med mig.


-Eller vise versa!Jag som tidigare hade gått i trance när jag trummade och jojkade med min guids vägledning och med en röst som inte var min, fungerade inte längre. Jag såg henne, min vackra guid som visade mig tonerna och gav mig rösten att jojka, men jag kunde inte för mitt liv sjunga längre! Jag trodde inte för mitt liv på allt som sades vara om ett liv som AuraTransformerad i denna värld. Skulle vi inte kunna andas? Skulle vi vara som marionetter till något som vi själva inte skulle kunna styra över, utan bli som fångar i våra egna kroppar? Isolerade? Avstängda? Detta förde med sig många nyttiga frågor. Och en väg kan omöjligt vara den rätta för alla. Jag var en av dom som absolut inte längre skulle vara kvar i detta. Det var ett som var säkert!


Vägledningen när den är som bäst, var väl ändå när jag blev ombedd att närvara vid koncerten som Deva Primal och Miten skulle hålla i Göteborg. Jag var volontär för försäljningen i pauserna och där emellan fick vi alla se koncerten gratis. Det blev förlösningen och upplösningen av hela denna dramatiska och hektiska tid som AT, som blev till ytterligare en god erfarenhet! Med alla människor i publiken, och denna gudomliga energi och salighet när vi alla sjöng med i sanskrit och glädjefyllda Aum, så började jag gäspa enormt!

Det var som en stor befrielse att åter igen få gäspa ut energier som inte var mina. Något som tillhört mig hela mitt liv och framför allt vid behandlingarna. Det var ju gäspningarna, raparna och att mina tårar rann, som var utrensningsmetoden bland annat, och som försvunnit med AuraTransformationen. Jag blev hög i hatten, som ett helt höghus när jag i pausen skulle ta hand om kunderna. Och jag vet inte hur jag kom hem! Dagen efter hade jag en riktig energibaksmälla. Om någon druckit sig full på sirap och likör, så kan man förstå hur en människa mår dagen efter. Med en dunkande huvudvärk, kräkfärdig och med en tyngd i kroppen som kändes som bly, försökte jag komma in i dagen denna soliga morgon, dagen efter. Jag vet inte hur denna jobbiga känsla försvann. Men på kvällen registrerade jag att jag hade en gyllene och varm, kärleksfull känsla i hela mig. Det var som att både mage och bröst var fyllt med denna obeskrivbara känsla av total kärlek och förståelse för allt och alltet. Vilken Nåd!

Detta år startade jag även en sluten gruppen för medberoende.


Gruppen har idag närmare 2000 medlemar där alla erbjuds stöd, råd, gemenskap, samhörighet i syftet att bli medveten, ta sitt ansvar och därmed bli mer fri.




Med förlösningen och den nya upplösningen kom nya vänner in i mitt liv.


Nya möjligheter gavs mig och nya vackra insikter. Jag kände mig åter lugn, balanserad,

öppen, glad, fri, sund, rörlig och framför allt, jag fick åter igen den goda, varma och nära

kontakten med mina stora högintelligenta mästare!

Nu började en ny resa där karmat helt verkade vara borta och där jag attraherade endast det goda med att attraktionslagen försedde mig med allt jag behövde och bad om med direkt verkan.


Att leva i Nåd, att överlämna sig själv till något större än sig själv är en Nåd i sig självt.

Nytt namn kom till den behandlingsform jag i hela mitt liv utvecklats inför, som jag suttit på min kammare med.

Q:et kom tillbaka som skjuten ur en kanon, tillsammans med ordet balans, som jag ju strävat efter i hela mitt liv.


Det var ju solklart! Q - som i Qvinna, Quantum, Qi - som betyder Livsenergi. Och Q:et som är som ägget och spermien i befruktning. Som Moder Jord och ormen, som i föreningen och att gå vackert på vår planet utan att förstöra något. Medicinen och transformationen. Och balansen...QiBalance! 

Livsenergi i balans! Där satt den!

Och med det blev min behandlingsform - QiBalance.


Jag bär ynnesten att fått lov - att jag fått den äran att användas till detta högre syfte som våra högre intelligenta vänner i andra dimensioner behöver för att kunna bistå oss människor för att vi ska kunna bli här-och-nu-varelser så att vi överlever i vår art. På ett enkelt, fridfullt och samtidigt så kraftfullt sätt förstå energin och att använda den så att vi människor ska nå sin medvetenhet och utifrån den växa utan lidande.

Under tiden vi expanderar vårt medvetande inför den nya högfrekventa femte dimension som nu är ett faktum på vår planet jorden. Jag är fullständigt medveten och övertygad om att jag inte är den enda med denna dearmorerande kvantmedicinska behandlingsform.


QiBalance är utformad efter min konstellation bara, med min kunskap som ligger i botten av vad jag blivit visad och vägledd till. Mitt ansvar har endast varit att förfina mig själv, att förhålla mig till, -att stå i modet att fejsa alla rädslor och gå igenom dom, att våga skapa, att våga stå i mitt jag fullt ut, att se mig själv.

Därmed kan jag se andra och hjälpa de till att finna sig själva, utan att det ska göra så ont eller ta för lång tid, som det tidigare gjort.

Det är en Nåd!


2016

Sedan en längre tid tillbaka har de två energipelarna smält samman till en som numer är som en pelare i mig.

Vi andas och är i ständig rening och därmed skyddade och mottagliga för att klara av högre frekvenser och befinna oss i balans. Men vi har alla ett stort eget ansvar att i vördnad hålla oss i balans även för egen maskin. QiBalance är utformat så att ingen kan styra, eller ge utan lov. Då stannar behandlingen av eller sätter inte igång. Det är märkligt, men det är precis så jag velat ha det! Det är exakt så jag ser på Nåden.


Och det är så energin verkar överföras, vid initieringar till de som gått utbildningen och nu är med och skapar framtidens enkla och vackra behandlingsform för mänskligheten. Det är stort! Det är en nåd att få delta i denna resa som ständigt är i en förändrande och utvecklande framfart.



Annie Qiwaana



 Mita Kuye Oijas In

        In Lakesh

         Namasté