Tankar kring Livskraft

Medberoende & Andlighet

Annie HernachWennerstrand

för sinne kropp & själ


Stödsamtal, coaching & kvantbehandlingar per telefon

QiBalance.se

Från gränslöshet till gränssättning



Det kan kännas svårt att sätta gränser för många.

Och hur ska jag som själv är gränslös och medberoende kunna öva på att tydligt visa just var mina gränser går för någon annan som också är gränslös och inte kan uppfatta mina gränser på grund av dennes egen problematik?


Kanske är det just det som är den stora utmaningen.

Den som bygger på och är resultatet och konsekvensen av allt jag företar mig i från tanke till handling?


Det är trots allt jag själv som är den som behöver stanna upp och verkligen lära mig känna känslan, då tanke, känsla och handling är överens.

Jag behöver lära mig att känna känslan då tanke, känsla och handling inte är överens.

Då först är jag sann mot mig själv. 

Vad jag behöver förstå är att jag aldrig sätter en gräns mot någon annan, utan för mig själv genom att jag vågar vara rak och tydlig. Jag behöver veta vad jag vill och jag behöver veta och känna mina gränser. Var jag börjar och slutar.



  • Att sätta gränser är utmanande – både för mig själv och min omgivning

Livet är en resa som är fyllt av intressanta utmaningar.

En av de största utmaningarna kan vara att följa min inre röst. Alltså att respektera mig själv och min sanning. Bara det lilla kan innebära att jag börjar sätta gränser för vad jag går med på eller spelar med på.


Det kan vara mycket utmanande. Både för dig själv - och din omgivning.


Föreställningen om gränssättning kan vara att jag ska sätt upp en gräns för andra.

Men det är fel inställning och kommer inte att fungera heller.

Jag vet hur det känns när andra inte tillåter mig att komma in i deras sfär.

Jag vet hur det känns när andra träder över mina gränser.

Jag vet hur det känns när jag inte klarar att sätta gränser.

Vet jag när jag träder över andras gränser?

Gränssättning är att tydligt tala om vad jag vill.


Gränssättning kan även handla om att tala om vad jag KÄNNER, så att den jag upplever träder över min gräns, förstår hur det känns för mig då det händer. Utan att jag säger ”du”. Jag säger istället ”Jag känner att"... när det händer. När jag säger "jag", lägger jag ingen skuld på någon och undviker därmed en konflikt.


Gränssättning är att jag sätter upp en gräns för vad JAG inte tycker är okej och hur jag vill ha det. Ibland kan jag kompromissa för att komma till en lösning. Men aldrig utan att klart och tydligt och vänligt diskuterat så att vi båda kommit överens om det utan att jag känner att jag gjort fel eller säger emot mig själv. Jag behöver vara helt överens med mig själv om det jag kompromissar om. Känner jag inte att jag är det, så har jag låtit någon gå över min gräns. Jag kan aldrig anklaga andra för det jag tillåter dem att göra.


Jag behöver lära mig att sätta gränser för mig själv att inte ta ansvar för andra människor, vissa personer i familjen eller den jag är medberoende till.

Det kan vara bättre att inte kompromissa i början


  • Att upptäcka mina tankemönster

Vad är det egentligen som händer när jag börjar lyssna på mig själv?

Det första som händer är att jag börjar se både mina tankemönster och beteendemönster. Sedan kan jag ifrågasätta om jag verkligen står för dem.

Är det kanske någon annans sanning som jag lyssnat på?

Någon annans sanning jag trott på i en evighet tills nu?

Är det någon annans vilja som jag snällt tillgodogör för?

När jag kommer på detta kanske livet rämnar för mig genom insikten att jag levt i en livslögn. Kanske jag inte ens trivs med arbetet eller sättet att bo och leva på?

Då blir nästa steg är att förändra det jag kan förändra.


  • Min förändring av mig påverkar min omgivning.

Vad händer egentligen med dig när du börjar förändrar dig?

Och vad händer med din omgivning, när de inte känner igen ditt nya beteende? När de förväntar sig att du ska vara på det gamla sättet och du har börjat fungera på ett nytt sätt?


I min coaching och vägledning har jag märkt att det kan vara mycket utmanande för många medand det för andra bara haft en trivsam och positiv effekt.


När jag tar hand om mig själv beter jag mig på ett annat sätt. T.ex. genom att sätta gränser för vad jag inte tycker om, eller inte tycker är okej . Och det är nu det intressanta börjar.


Både det som händer inom mig och det som händer omkring mig.


Dels känns det jobbigt i början att bete mig annorlunda. Det kan lika gärna uppstå obehagliga känslor som befriande känslor. Men även om det känns svårt, vet jag att det inte blir bättre av att fly från känslorna. Jag försöker istället möta dem, observera dem och umgås med dom. Det är vägen till att börja acceptera dem. Alla känslor är ok!

Det är bara känslor!


Jag vet att om jag skjuter undan mina känslor, så biter de sig ändå kvar som obehag. Men om jag säger hej, hej till känslan, dig känner jag igen :-)  och jag låter den vara där utan att göra någonting med den. Jag lär mig själv att stanna kvar och jag lär mig att känna hur den kanske vandrar i min kropps system. Jag lär mig att den inte är farlig. Jag lär mig att välkomna den, så tonar den ut och blir till ingenting väldigt snart. All ångest är en känsla. Att inte känna är också en känsla.


  • Det kan också vara svårt att veta hur du ska sätta gränser på ett bra och respektfullt sätt. Både för dig själv och den andra. Jag har märkt att många nästan börjar sätta ner foten som en femåring. Men vad gör det en liten stund? Du gör det du inte lärde dig eller fick bannor för när du var liten. Vad det som känns rätt för dig. Du kan även säga till dina närmaste vänner att du håller på att träna på gränssättning, och att de kan hjälpa dig att bli observant eller påminna dig. De kan även hjälpa dig genom förståelse för dina kanske lite mer kraftfulla sätt att säga nej på.


  • Alla kan inte acceptera min förändring

Nästa utmaning är att förhålla dig till omgivningens reaktioner.

De personer jag sätter gränser mot reagerar ofta på något sätt. Det kan hända att de inte kan acceptera din förändring. De kanske säger att de ska acceptera att du sätter dina gränser, men att de endast tolererar ditt nya sätt att vara på men irriterar sig på dig ändå. Det är då du ligger i den största risken att dra tillbaka ditt gamla beteende och bli medgörlig för andras önskemål igen.

Det kanske till och med är så att de tar på sig offerkoftan. Och tycker väldigt synd om sig själva för att du inte passar upp på dom eller är medgörlig längre. Kanske pekas du även ut som syndabock. Både inför dem själva och andra. Håll i minnet att de får tycka vad de vill. Du har rätten att älska dig. Du har rätten att vara din egen bästa vän. Det är din födslorätt att se dig själv och att ge dig själv det ingen annan tidigare har gett. Äkta kärlek!



  • Jag kan aldrig förändra en annan människa


Det är inget idealläge för en relation och det kan kännas tufft när den andra inte vill ta ansvar. Kom då ihåg att du aldrig kan förändra en annan människa. Du kan bara förändra dig själv. I sådant fall ska du kanske fundera över om det är en relation som du egentligen mår bra av och vill ha i ditt liv?


Du kanske behöver välja bort den personen ur ditt liv? Om det känns besvärligt så är det just där hemligheten ligger. Du är rädd för ensamhet kanske? Vem är du om du inte får tjäna eller ta hand om andra? Vem är du om du måste bestämma själv? Där finns det många frågor du kan ställa dig.


Självklart finns det relationer som du inte trivs i, men som du ändå inte har möjlighet att välja bort. Till exempel de flesta arbetsrelaterade relationer, en svärmor eller en faster som är odräglig. Dessa väljer du ju oftast inte själv heller. Men med relationer som du själv kan välja, har du faktiskt ett val!

Och du kan välja att se det som en utmaning som du bara SKA klara! -om du vill dig väl!



  • Att sätta min gräns kan vara den största tjänsten jag gör för någon annan


Så kanske du tidigare inte har tänkt. Att det kan vara en stor tjänst att vara tydlig, att säga vad jag tycker. Att jag är en planetens trädgårdsmästare när jag sår fröet inom mig att gro, så att klarhet och tydlighet är det jag utstrålar för våra sju kommande generationer framåt. Då jag visar mitt ansvar för mig, så hjälper jag andra att våga stå i sin sanning. Och jag blir en levande budbärare för denna vackra egenskap. - Sanning som ju faktiskt är det samma som kärlek.

Du behöver i tanken formulera vad som är ditt ansvar och vad som är hans. Och vad ni båda ska lämna över till andra att ta hand om.

Det kan vara så att du, efter moget övervägande, kommer fram till att du kan tänka dig behålla vissa ansvarsområden.

Men du behöver veta att du inte har ansvar för någon annan än dig själv. Och minderåriga barn och husdjur om du har några. Men inte en annan vuxen person.


Frågor att ta ställning till innan du börja formulera ditt ansvar, dina gränser och din förändringsplan.

Vem var jag innan?

Vilka vanor hade jag innan?

Vilka vanor har jag nu?

Vad tyckte jag om att göra?

Vad har jag glömt att göra?

Vad drömde jag om?

Vad är ett normalt liv?

Vad har jag normaliserat?

Är mina gränser sunda och friska?

(Beroende på hur djupt du är i ditt medberoende så kan du fått mer och mer ”skadade” gränser)

Vad klarar jag av att genomföra?

Vad står jag ut med?


Se det som en utmaning. Och glöm inte bort att det du lär om i dig själv - när du börjar vara tydlig, är att du lär dina barn och din omgivning det samma. Oavsett vilken ålder de är i.

Dörför att det ligger på ett energimässigt plan. Du gör varken dig själv eller dina medmänniskor en tjänst genom att vara till lags och anpassa dig efter andra. Tvärtom!


Vi behöver vara det vi vill se i vår värld!


Att sätta gränser kan vara den största tjänsten jag gör en annan människa!

Du ger ju faktiskt någon annan person en chans att växa och utvecklas som människa.

Oavsett om du väljer att behålla personen i ditt liv eller inte.


  • Sist men inte minst;
  • håll fast vid de människor i din omgivning som tillåter dig att vara du.
  • De som accepterar och respekterar dig som du är.
  • Och de som uppmuntrar din förändring.
  • De är värdefulla!
  • Du är värdefull!
  • Se till att du tillåter dig att vara du.


Att vara rädd är det modigaste du kan vara men, rädsla är endast en känsla.

Det är sällan eller aldrig det du är rädd för som är din fiende.


Det är rädslan som är din fiende. Så välkomna den känslan, som vilken känsla som helst. Välkomna den och umgås med den tills den tonar ut som en blå fis i rymden så blir du modigare för varje dag som går.


Go Love Yourself



          Tag tillbaka ditt jag! Tag tillbaka dig själv fullt ut ! Ge din visdom chansen, att få spridas i ljuset.

          Från livets lidande i kunskap till växande erfarenheter. Skriv! Skratta!  Gråt! Lev!

          Kom ihåg ditt ursprung! Vem är du? Vart kommer du ifrån? Vart ska du? Vad vill du?


          Du har ett syfte med ditt liv. Du kom hit av en orsak. Att finna något. Och att ge något!

          Och du har något stort att bidra med.

          Du är en del av allt. Glöm inte vem du är. Du behövs!

          Stråla  för vår vackra jord :-)


          Vi ska finnas för varandra. Vi är alla ett. Vi behöver alla vår planet. Men vår planet klarar sig utmärkt utan oss.


          Bli en regnbågskrigare Ge ditt bidrag i ljusarbetet där allt startar med dig själv. I ett kvantsprång Inifrån och ut

          I kärlek / Annie