Tankar kring Livskraft

Medberoende & Andlighet

Annie HernachWennerstrand

för sinne kropp & själ


Stödsamtal, coaching & kvantbehandlingar per telefon

QiBalance.se


 Hur bra är vi på att kommunicera?

 

 

En god lyssnare bygger relationer. 

Inte minst och sist med sig själv! 
Kan vi lära oss att vara mer aktiva lyssnare?

Kan vi bygga bättre relationer i förtroende då? 

Det fordras ju två personer för att ha ett samtal.

Så vida vi inte talar till oss själva 😎 

Om samtalet är god eller dålig är upp till oss själva.

När vi talar till månen, kan vi tala hur länge som helst. Och så talar vi från hjärtat, som när vi talar till Gud, alltet eller universum.



Varken månen eller Gud svarar direkt så att vi hör. Kanske är det vi hör svaren våra egna hjärtan bär. Kanske hör vi månens svar som en spegling för att visa oss hur vi kan vara?


Fram med sanningen nu. Hur är det med lyssnandet? 


En del personer sitter och tänker ut vad de ska säga medan den andra talar.

Det käns! Klart och tydligt dolt budskap att den som lyssnar inte lyssnar. Det går varken fram eller in det som vi säger. Och en frustration eller uppgivenhet byggs upp.

Det mesta av kommunikation är ordlös. Den går ut och den når fram via frekvenser av energier som kommer från känslor vi har inom oss. Hur vi än döljer våra känslor, så finns de där att skannas av från omgivningen och tvärs om. Så varför dölja dom?


Andra "hör" det de vill höra mellan raderna - orden -  och tar illa vid sig utan att det fanns någonting där.

Vissa har lärt sig att tala rakt och tydligt, men råkar ändå ut för läsa-mellan-raderna-fenomenet, då andra inte lärt sig rak kommunikation.  


Lyssnar du på raderna - på vad som sägs - eller föreställer du dig vad den andra menar med vad den sagt? 

Hur stor ovana har vi att fundera ut vad den som talar menar med det denne säger?


Hur stor ovana har vi att gå som katten kring het gröt och framföra vår sak på så sätt att vi slipper undan att säga det vi vill och hoppas att den andre förstår budskapet utan att säga det? Och sedan bli sur för att den andre inte förstod budskapet?


Tröttnar du fort och fyller i slutet åt den andre? 

Avbryter du för att säga din mening? 
Blir du arg, irriterad eller sårad och är av annan uppfattning? Hur gör du då? 


Det finns några väldigt magiska sätt att skapa en fredlig inställning i samtalen vi har med varandra. Det mest magiska frågan lyder "vad menar du med det"?


När vi ställer den frågan med ett varmt, ärligt och öppensinligt hjärta i vänlig ton, händer något fint och avväpnande. En ton med sann och äkta nyfikenhet utan arrogans.

"Vad menar du egentligen? Vad menar du med det"? Vad menar du exakt?, Vad menar du"? 

Det finns många sätt att fråga vad den andre egentligen menar. Och görs detta med nyfikenhet för att förstå, då går budskapet fram. Den andre känner sig hörd! Uppfattar genast att möjligheten och utrymmet till att förklara, vilket är direkt avväpnande och i stället främjande för ett godare resultat av samtalet. Även de mest infekterande relationer kan komma till detta avväpnande stadie med en så enkel fråga.


Många människor kan ha för vana att dra igång ett drama för att få igenom något annat som de vill ha. Naturligtvis förstår vi alla att detta beteende inte alltid är så uppenbart för den som utövar denna härskarteknik. 

Lika avväpnande kan resultatet bli med att låta bli att gå i klinsh med den som vill dra igång ett bråk. Och i stället fråga med en lugn och nyfiken röst; "Vad är det du egentligen vill"? Var sedan tyst och invänta svaret.


Det är magiskt att vara tyst efter att vi sagt något! När vi är tysta efter vi ställt en fråga är viktigt. Så vi ger den andre utrymme till att svara. 

Inte allt för sällan ställs en syrlig fråga följd av en kommentar vilket får exakt det resultat vi vill ha om vi vill bråka.


När någon av parterna talat färdigt och vi lyssnat färdigt, kan det vara väldigt vackert att fråga; Känner du dig helt klar? Är det något mer du önskar att jag ska höra?


En annan magisk formel är tre frågor citerade av Rumi, som jag själv fick chansen att utöva dagligen under en smärtsam separation. Innan jag talar, låt orden få passera genom tre dörrar.  "Är det viktigt? Är det nödvändigt? Är det kärleksfullt"? 


I första hand frågar jag mig själv, är det viktigt det jag nu vill säga? Kanske känner jag så, att jag vill få ur mig det, för nu vill jag minsann platta till den andre och visa vad jag känner. Då ställer jag nästa fråga till mig själv. Är det nödvändigt? Redan där backar jag. Den sista frågan om det är kärleksfullt, kan jag direkt svara nej på om jag är i affekt. Då håller jag käft!


"När jag kan uttrycka mina känslor utan att få dåligt samvete, har jag förstått mitt eget värde"


Jag besparade mig många dramor med dessa tre frågor innan jag öppnade munnen. Och till slut ställde jag frågorna högt till honom. Det du ska säga nu, är det viktigt? Är det nödvändigt? Är det kärleksfullt? Om det inte är det, så var tyst. Jag vill inte höra.


När vi börjar bli mer medvetna om vilken sorts lyssnare vi är, har vi naturligtvis att i större utsträcknig förbättra och utveckla oss själva. När vi utvärderar våra sätt att lyssna får vi större klarhet i hur vi själva fungerar i interaktionen med andra. 




Många av oss är dåliga lyssnare.


Det avslöjar lite hur dåligt du även lyssnar på dig själv. Hur aktivt du lyssnar på din kropp. 
Vi lyssnar halvhjärtat, vi är dömande, vi försöker styra dialogen till det som intresserar oss, och har svårt att se den andres perspektiv och vill ge råd trots att denne inte bett om det. 


De råd vi ofta ger o-ombedda, är det råd vi egentligen bör ge oss själva?

De personer som vi finner att vi blir sårade av, är egentligen bara människor som visar oss vad vi har kvar att bearbeta hos oss själva.


Dessa beteenden vi själva har - som vi finner att andra har - är just det som hindrar oss från att verkligen lyssna och att lyssna aktivt för att förstå, framför allt oss själva. 

"Vi kan aldrig se längre än vad vi själva kommit. Därför kan vi aldrig se en annan människa djupare än vad vi kan förstå oss själva".


Att klaga är en av egots favoritstrategier för att stärka sig själv. 

Varje klagomål är en liten historia som sinnet hittar på och som vi helt och hållet tror på. 

Vi kan genom att lyssna inåt undvika att bli lurad av "offret och kritikern".


Varje människa jag möter har någonting att lära mig. 

Att lyssna är inte enbart en teknik eller ett beteende, det är först och främst en attityd. 

För att vara en god lyssnare behöver du bara fokusera på uppgiften. 😃

Om syftet med livet är att vara lycklig, så är lyssnandets attityd och förmåga porten till hela härligeten ❤

Det är kärlek att verkligen lyssna. 


En mycket gammal och kärleksfull metod som verkligen leder till sämja och förståelse för sin nästa är talkingstick-metoden.


Precis som namnet antyder är det en pinne som ska vandra mellan de parter som talar. Den som har pinnen talar från sitt hjärta och känslor, ostört i visst antal förbestämda minutrar.


Då den andre lyssnar uppmärksamt och då den som talat och hållt i pinnen är färdrig, lämnas pinnen över till den andre, som antingen svarar hur denne känner inför det som sagts.



Det kan även vara så att denne har något eget att säga från sitt hjärta hur denne känner ovidkommande av vad som tidigare sagts. Hur samtalen ska äga rum, är överenskommet från början mellan parterna. Det fina är att något så enkelt som en penna eller ett tänt ljus kan användas. 


Här anväds alltså aldrig "du-form" utan vi talar i "jag-form". Aldrig projicerande utan utifrån hur vi känner, och vill. 


Tekniken kan till en början med fördel läras ut av någon erfaren och metoden används med fördel med ett timglas, äggklocka eller något som alarmerar att taltiden är över. Det kan röra sig om 2-5 minuter per persons taltid. Och det talas med talkingstick så länge eller så kort tid som båda känner är nöjda med.


Jag har själv utövat och lärt ut tekniken sedan milleniumskiftet. Personligen för mig, så finner jag den här vackra tekniken som den mest kärleksfulla.

Sedan urminnes tider har den använts av Amerikas ursprungsbefolkning, Indianerna - och anväds så än idag. Den kom för att sprida sig till multiföretag ner till mindre företag för att främja vid möten och kommunikation över hela världen. Den används flitigt idag i både kyrkan och alternativa tal- eller meditationscirklar världen över.


Ett av mina talkingstick sessioner för klientmöten var en gång mellan en mor och dotter.

 

Modern hade dragit med sig sin dotter för att få henne att lyssna på henne bättre. Fylld av förväntan att dottern enbart skulle komma till att foga sig.

Den buttra tonårsdottern satte sig trumpet på sin stol och modern på den andra i vår cirkel av tre stolar. Jag började med att ge pinnen till modern, och bad henne berätta vad som fattades henne. Hon berättade att hon kände sig förtvivlad och arg över att dottern var så obstinat och uppkäftig. Hon fick stanna där, och lämna över pinnen till sin dotter, som nu fick berätta hur hon kände sig.

Dottern berättade att hon aldrig kände sig hörd. Att hon bara skulle lyssna på mamma och att hon aldrig upplevde att mamma riktigt lyssnade på henne. Hon kände sig kränkt och oförstådd, hon grät och det flödade känslor ur flickan. Hon berättade att hon längtade efter sin mammas kramar och att hon önskade att hon var liten igen. Hon berättade hur hon upplevde att mamma aldrig hade tid för henne.


Mamman fick nu pinnen med min fråga om hur hon kände nu. Mamman hade helt ändrat uppfattning. Hela rummet ändrade energi. Det strömmade kärlek i stället för frustration som de kom med och därmed hade fyllt rummet med. Mammans ögon var fyllda av kärlek och tårar. Hon talade ur hjärtat till sin dotter om hur hon önskade samma saker som hon. Pinnen gick några varv till. Men i kärlekens och förståelsens tecken. De kände sig nöjda och att de tillsammans inge behövde inte komma tillbaka. Och jag fick veta av mamman senare hur fin deras relation blivit sedan dess. Att de flitigt använde sin hemmagjorda talkingstick som de tillsammans letat upp i skogen och pimpat tillsammans hemma med allsköns färgglada band och pärlor. 



Vi kan alla träna på att lyssna. Det är ett fantastiskt redskap till att diciplinera sig.

Och när när vi diciplinerar oss till att dedikerat ägna oss åt att förfina varje dela av oss uppnår vi inre lycka. Så som vi känner oss, får vi mer av. Där vi befinner oss möter vi i världen. Världen är en spegling av oss själva. 


Lycka är inte något färdiglagat. 
Det kommer ur våra handlingar.

Fienden är bra lärare.

Vi kan inte höra vad det är vi ska lära oss

om vi inte lyssnar noggrant. 
Och du, låt aldrig andras beteende förstöra

din egen frid. 
Ta det aldrig personligt! 
Ibland är tystnaden bästa svaret att ge. 






Att bli varse och medveten om en enda brist hos sig själv är bättre än att vara medveten om tusen bristen hos någon annan! 



Talking 


Stick

Tag tillbaka ditt jag! Tag tillbaka dig själv fullt ut ! Ge din visdom chansen, att få spridas i ljuset.

Från livets lidande i kunskap till växande erfarenheter. Skriv! Skratta!  Gråt! Lev!

Kom ihåg ditt ursprung! Vem är du? Vart kommer du ifrån? Vart ska du? Vad vill du?


Du har ett syfte med ditt liv. Du kom hit av en orsak. Att finna något. Och att ge något!

Och du har något stort att bidra med.

Du är en del av allt. Glöm inte vem du är. Du behövs!

Stråla  för vår vackra jord :-)


Vi ska finnas för varandra. Vi är alla ett. Vi behöver alla vår planet. Men vår planet klarar sig utmärkt utan oss.


Bli en regnbågskrigare Ge ditt bidrag i ljusarbetet där allt startar med dig själv. I ett kvantsprång Inifrån och ut

I kärlek / Annie